Interstellar

Har nyss sett Christopher Nolans nya film "Interstellar" med Matthew McConaughey och Anne Hathaway i huvudrollerna. Jag hade inte några speciella förväntningar, med än att trailern jag sett tidigare lovade en jättevåg och lite "rädda världen -för dina barns skull åtminstone!" En ny "Armageddon" kanske. Men det visade sig vara så mycket mer...

Det handlar om före detta piloten Cooper (McConaughey) som efter en krasch blivit jordbrukare istället. Men jorden som brukas vill inte sammarbeta, faktum är att hela jordklotet håller på att säcka ihop. En rad tillfälligheter leder till att han återser professor Brand (Michael Caine) och dennes dotter (Hathaway) Han övertalas att lämna sin barn för att hitta en ny planet dit alla kan flytta. Dottern Murphy (Mackenzie Foy, Jessica Chastain, Ellen Burstyn) har svårt att förlåta sin far för detta. Vi får uppleva en resa utöver allt man kan tänka sig, ibland skarar biofåtöljen så man tror det är 4D. Det är storslagna vyer, en otrolig handling och bra rollprestationer. Filmen har allt, spänning, action, musik, en kärlek mellan far och dotter som är enorm, och är den bästa jag sett på länge. Jag grät floder, inte bara på slutet utan lite då och då. En av de bättre sakerna är slutet, det blir inget fånigt "Whooa, USA räddar världen -igen!!!", eller som i Avgrunden att det spårar ur totalt. Nej, de har fått ihop det på helt fantastiskt vis, hatten av för bröderna Nolan som skrivit manus.

Filmmusiken är komponerad av Hans Zimmer, och skådespelare som Matt Damon, John Lithgow, Topher Grace och Casey Affleck är mycket bra. Josh Stewart och Bill Irwing lånar ut sina röster till robotarna Case och Tars, som blir riktigt mäskliga efter ett tag.

Filmen är riktigt lång, 2 timmar och 49 minuter. Namnet Interstellar betyder ungefär "mellan stjärnorna", eller "mellanrummet i rymden", rätt passande. Det finns sidor som analyserar sönder trovärdigheten i filmen, men jag tycker det är lite fånigt. Det är en jättebra film, härlig underhållning i nästan 3 timmar. Allt behöver inte funka "på riktigt"... Jag ger den betyget lördagsfilm plus! Se den!!! Jag kommer garanterat att göra det igen, får se om det blir på bio eller DVD...


Interstellar
IMDB Interstellar

Tjuvarnas jul och Trollkarlens dotter

Här är långfilmen som tar vid efter julkalendern från 2011. Den vann pris för "Årets barn- och ungdomsprogram". Jag tyckte julkalendern var helt okej, men fastnade inte speciellt för karaktärerna, därför hade jag inte heller några speciella förväntningar på långfilmen.

Charlie, Kurre och Gerda lever tillsammans och driver barnhemmet. Det närmas sig jul, Kurre och Charlie använder skatten till att göra tillvaron lite drägligare för de fattiga. De klär ut sig och som en blandning av jultomten och Robin Hood, delar de ut föremål till de behövande, men polisen är dem på spåren. Välgörenheten måste pausas när Gerda och Kurre får barn. Det går ju inte att sitta i fängelse med en nyfödd därhemma. Charlie känner sig åsidosatt och de andra barnen påpekar att han inte är storasyster på riktigt, eftersom hon inte är Kurre och Gerdas "riktiga" barn. Charlie börjar fundera på vem hon är och i samma veva kommer ett kringresande tivoli med en mystisk trollkarl. Han är allt som Charlie kan önska sig, och lite till....

Gustaf Hammarsten (Kurre), Tea Stjärne (Charlie) Elisabeth Carlsson (Gerda) och poliserna Thomas Hedegren och Göran Forsmark är tillbaka. De får förstärning av Gustaf Skarsgård som Trollkarlen. De spelar mycket bra, speciellt Gustaf Hammarsten som är grym! Filmen är 1 timma och 34 minuter, alldeles lagom för barn på bio. Den är spännande, lite läskig, sorglig och otroligt bra. Vi både skrattade och grät. Den är härligt känslosam och en riktig vinterfilm, man fick skön julstämning och det där feelgood-flinet när den var slut. En av de bästa familjefilmerna jag sett på länge. Jag kan varmt rekommendera den och ger den betyget lördagsfilm.

Tjuvarnas jul och trollkarlens dotter

Gone Girl

Idag har jag sett en riktigt spännande thriller. Av det otäcka slaget, alltså inte med nått övernaturligt, eller science-fiction utan om en riktigt psykopat. En snedvriden hjärna som faktiskt kan finnas, mitt ibland oss.

Filmen handlar om Nick Dunne (Ben Affleck) som på den 5:e bröllopsdagen, mitt i funderingarna på vad han ska köpa till sin fru får ett samtal från grannen att deras katt stryker omkring på tomten. Nick åker hem och möts av ett tomt hus, men i vardagsrummet finns ett sönderlaget glasbord. Nick ringer polisen... Här börjar sökandet efter hans försvunna fru Amy (Rosamund Pike). Vi får se tillbakablickar från deras historia, och det är inte alltid lyckliga stunder i äktenskapet. Nick har lögner och hemligheter som uppdagas, och allt pekar till slut på att Nick har mördat sin fru.

Berättelsen är mycket skickligt berättad. Skådespelarna gör trovärdiga tolkningar och det finns inte många transportsträckor i filmen. Rosamund Pike, såg jag först i Bondfilmen "Die Another day" och därefter som rollen Andromeda i "Wrath of the Titans". Neil Patrick Harris spelar f.d. pojkvännen Desi Collings som aldrig riktigt kommit över Amy. Harris är ju en av stjärnorna i "How I meet your mother" och Patrik Winslow i "Smurfarna", men för mej kommer han alltid att vara lilla Dr. Doggie Howser från tv-serien mellan 1989-1993. Även Sela Ward dyker upp på ett hörn, väldigt trevligt, det var länge sedan känns det som. Hon har kört på med tv-serier ett tag, först "House" mellan 2005-2013 och sedan CSI NY mellan 2010-2013  Ibland blir det lite hoppigt i historien, men jag tror att det är med flit för att förvirra oss lite. Filmen är lång 2 ½ timma lång, men blir aldrig långtråkig på nått sätt, det är bra tempo filmen igenom. Jag har hört att boken, som är skriven av Gillian Flynn, har ett annat slut än filmen, så nu måste jag nog läsa den också.

Det här är en riktigt bra thriller, som jag gärna rekommenderar. Jag ger den betyget fredagsfilm.

Gone girl